Fiskodlingens andel av den fosforbelastning som orsakas av mänsklig verksamhet i Fastlandsfinland är drygt en procent, och kvävebelastningens andel är drygt en halv procent. Fiskodlingens kväve- och fosforbelastning har minskat märkbart från 80-talet.
Fiskodlingskassar med skyddsnät och foderautomater på havet. © Mirva Wideskog
Utmaningar
Näringsutsläppen är de mest betydande av fiskodlingens miljökonsekvenser. På nationell nivå är näringsutsläppens betydelse liten, men lokalt kan konsekvenserna vara betydande.
Ett väsentligt sätt att minska fiskodlingens lokala miljökonsekvenser är att styra placeringen av produktion till områden som är lämpliga med tanke på miljön, vattenbruksnäringen och övriga användningsformerna av vattenmiljön. Andra metoder för att främja fiskodlingens miljöskydd som kräver fortsatt utveckling är bl.a. recirkulationsanläggningar samt att utveckla foder och utfodringsmetoder.
Hur styrs vattenskyddet i samband med fiskodlingen
Den mest centrala nationella lagstiftning som styr fiskodlings är miljöskyddslagen och vattenlagen. Fiskodlingsanstalterna behöver tillstånd enligt miljöskyddslagen för uppfödning av fisk samt tillstånd enligt vattenlagen för att bygga eller ha byggnader på vattenområde eller att leda vatten till anstalten. Förutom nationell lagstiftning bör verksamheten även följa EU-lagstiftning.
Miljöministeriet har publicerat en anvisning om miljöskydd vid fiskodling 2020.
Centrala aktörer och ansvar
Närings-, trafik- och miljöcentralerna (NTM)
I NTM-centralerna hör miljö- och vattenskyddsärenden samt fiskeriärenden till olika ansvarsområden.
I fiskodlingsärenden ansvarar NTM-centralens ansvarsområde för miljö och naturresurser bl.a. för övervakningen av tillstånd under vattenlagen och miljöskyddslagen, utlåtanden i ärenden som berör miljö- och vattenskyddet samt om att föra talan för allmän fördel. Ansvarsområdet för miljö- och naturresurser ansvarar även för handläggande och godkännande av kontrollplaner för drift, utsläpp och miljöns tillstånd om detta inte gjorts i samband med tillståndsbehandlingen samt för uppgifter som berör övervakning av naturvårdslagen.
NTM-centralens ansvarsområde för näringar, arbetskraft, kompetens och kultur ansvarar bl.a. för att ge utlåtanden i ärenden som berör fiskeri, att styra och främja fiskerihushållningen, att föra talan för fiskerihushållningens allmänna fördel, för EU-finansiering samt för att hantera och godkänna fiskerikontrollplaner för tillstånd enligt vattenlagen och miljöskyddslagen om detta inte gjorts i samband med tillståndsförfarandet.
Nationell koordinering av fiskodlingen
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland ansvarar för de nationella koordinerings- och sakkunniguppgifter som berör vattenskydd i samband med fiskodling.
Regionförvaltningsverken (AVI) ansvarar bl.a. för att ge information om, behandla och avgöra ansökningsärenden under vattenlagen och miljöskyddslagen.
Fiskodlingsföretagen ansöker om de tillstånd som krävs för deras verksamhet samt följer med och rapporterar till NTM-centralerna om de utsläpp som orsakas av verksamheten samt deras inverkan.
Den kommunala miljövårdsmyndigheten beviljar miljötillstånd till anläggningar som behandlar eller förädlar fisk eller fiskeriprodukter och som använder minst 100 ton animaliska råvaror per år, och där produktionskapaciteten är högst 75 ton färdiga produkter per dygn. Den kommunala miljövårdsmyndigheten ansvarar därtill för dessa anläggningars övervakning samt ger utlåtanden i ärenden som berör miljö- och vattenskyddet.
Livsmedelsverket styr och övervakar bekämpande av fisksjukdomar, livsmedelstillsynen och djurskyddet på nationell nivå.