När borde undersökas?
Brunnens vatten borde alltid undersökas om man misstänker att det förorsakar hälsoproblem eller om vattnets smak eller lukt har förändrats. Man borde regelbundet låta undersöka kvaliteten på brunnsvattnet vart tredje år eftersom alla kvalitetsfaktorer inte kan förnimmas då man använder vattnet. Vattnet kan se bra ut och smaka gott fastän det innehåller skadliga ämnen. Genom regelbundna analyser kan man få reda på när förändringen har inträffat och vad som förorsakat den.
Vattnet borde undersökas då man väntar barn i familjen eftersom alla ämnen som inverkar på hälsan, såsom fluorid, radon, nitrater och nitriter, varken ger smak eller lukt åt vattnet. Fluorid påverkar tandbildningen, nitrater och nitriter spädbarnets syreupptagning och har risk för bildning av carsenogena nitrosaminer.
Vattenkvaliteten bör undersökas innan brunnen tas i bruk. Då brunnen har byggts grumlas vattnet av ämnen som härrör från byggandet och från de nya konstruktionerna. De här ämnena avtar då vattnet används. Man borde använda brunnsvattnet några dagar innan man tar bakterieprovet. Det lönar sig inte att analysera andra ämnen förrän efter 2–4 veckor. När man har installerat nya rör bör de spolas. Under den första veckan bör inget vatten drickas utan att rören spolas grundligt.
Det är skäl att undersöka vattenkvaliteten också då fastigheten skall säljas eller då man väljer utrustning för behandling av vattnet.
Att undersöka orsaken till föroreningen av brunnsvattnet är ofta mycket besvärligt och man kan inte alltid påvisa föroreningarnas ursprung. Då problem uppkommer är det skäl att be kommunens hälsovårdsmyndigheten om råd innan man inleder omfattande utredningar.
Hur görs analyserna?
Före provtagningen bör man ta kontakt med närmaste laboratorium som analyserar vattenprov. Därifrån får man anvisningar och provtagningsutrustning samt uppplysningar om pris och innehåll av analysen. Livsmedelsäkerhetsverket Evira upprätthåller ett register om ackrediterade laboratorier.
Undersökningen kostar 20–150 euro beroende på laboratoriet och på hur omfattande undersökningen är,. Alla laboratorier som undersöker dricksvatten analyserar inte förekomsten av radon och andra radioaktiva ämnen. Radonundersökningar av brunnsvatten utförs av bl.a. Strålsäkerhetscentralen.
Vattenprovet kan tas av en person som har skolats i provtagning eller så kan man själv ta provet under handledning av en sakkunnig. Vid tvistemål gäller endast vattenprov som tagits av en sakkunnig. Att provet tagits på rätt sätt och att provtagningsutrustningen är ren, är en förutsättning för att undersökningen blir tillförlitlig. I ett kärl som man själv tvättat kan det finnas kvar t.ex. bakterier och det kan komma bakterier från händer och kranar under provtagningen. Laboratoriet tillhandahåller provflaskor för vattenprover.
Hälsovårdsmyndigheten kan vid behov ge ytterligare information.
Vilka analyser borde göras?
Vattnet analyseras på olika ämnen i olika situationer. I den rutinundersökningen som görs med tre års mellanrum lönar det sig att undersöka mängden bakterier, pH, färgtal, elektrisk konduktivitet, grumlighet och permanganattal. Med sex års mellanrum är det skäl att förutom de föregående undersöka även kväveföreningar, alkalitet, vattnets hårdhet, syre, järn, mangan, klorid och fluorid. I bergsborrbrunnar analyseras, förutom de föregående, arsen och radon, om det finns skäl att misstänka att de här ämnena förekommer i grundvattnet.
Vid försäljning av fastigheten, då familjen väntar barns eller då man överväger att skaffa vattenbehandlingsutrustning lönar det sig att undersöka alla ovannämnda egenskaper. Alla nämnda egenskaper förutom fluorid och elektrisk konduktivitet borde också analyseras om vattnet har färg eller om det smakar eller luktar illa.
Om det bildas bruna eller gröna ränder på badrumsarmaturer lönar det sig att undersöka alkalitet, hårdhet, pH, klorid, sulfat och grumlighet. Dessutom undersöks järn- eller kopparhalten på basen av rändernas färg. Bruna ränder härrör sig från järn i grundvatten eller som frigjorts från järnrör och då lönar det sig att analysera järnhalten. Grön färg kommer däremot från kopparrör. Vattenprov bör tas både från kranen och direkt från brunnen.
Man bör låta undersöka bakterier, kväveföreningar, järn, mangan, zink och koppar om det kalla vattnet är bra men det är problem med det varma vattnet. Också i det här fallet tas provet både från kallvattenkranen och direkt från brunnen.
Mera information om bestämmelserna och om vad som undersöks i brunnsvattnet i olika situationer får man från kommunens hälsovårdsmyndighet.